,- livet och allt där emellan.
Som att jag oändligt önskar att många ska få slippa uppleva sorg efter sorg, lika oändligt kan jag önska att många skulle verkligheten behöva hinna ikapp. Inte i form av ren sorg, hellre i form av karma.
Vi föds och vi dör. Där emellan prövas vi med sorg och glädje.
Prövningar som kan kännas outhärdliga.
Min värsta prövning är utan tvekan den 6 januari 2014. Dagen då min käre storebror själv valde att lämna mig, och hela min familj.
Känslan av att livet jävlades med mig, kastade ikull mig, sparkade på mig, låtsades hjälpa mig upp för att sen knuffa ikull mig och fortsätta sparka på mig. Ja, just precis så kändes det. Lika overkligt och lika sjukt som det scenariot kändes den dagen, och alla nästkommande efter det.