,- medvetenhet
Jag är medveten, medveten om livet.
Mest medvetenen om att en av mina bröder inte finns längre. Jag är medveten om att Anders inte lever längre. Medveten om att han aldrig mer kommer tillbaka. Jag hatar att vara medveten om det. Men jag är glad att jag är medveten och inte kan förneka det, eller förtränga det.
Med vet en het.
Med vet enhet.
Medvet enhet.
Medvetenhet.
Jag är medveten om att sorgen aldrig kommer att försvinna.
Jag är medveten om att saknaden aldrig kommer att avta.
Medveten om att livet måste gå vidare, medveten om att livet gör just det - går vidare.
Men jag saknar, jag saknar Anders så att hjärtat i mig går sönder, jag saknar han så att hjärtat hoppar ur kroppen och springer iväg. Kanske det springer till han?
Jag kan ännu vakna på natten och få känslan av att han precis hälsade på.
Älskade, älskade och så innerligt saknade storebror. <3
